Om jag räknar binas vinterhalvår från invintringen den 15 aug till den första rensningsdagen så blev mars den kallaste månaden med –25 grader. För bina är inte kylan något problem det finns flera undesökningar som visar att bisamhällen i vinterklot överlever temperaturer på –40 grader men det som krävs är kontinuerlig tillförsel av rätt bränsle och binas väl fungerande nersystem som i rätt tid ger samverkande information om var de ska befinna sig i klotet för att så många som möjligt i samhället ska kunna överleva vintern. De gånger som jag har förlorat något samhälle under vintern har som regel berott på att jag varit alltför optimistisk och gjort felet att invintra ett alltför svagt samhälle.
Ingen varroa - ännu
Mars är för mig den månad när bina och jag börjar få kontakt med varandra. Rensningsflykten som i år skedde den 24 mars för 8 av mina 10 invintrade samhällen känns för mig som biårets nyårsfest och jag tror att även bina känner en lättnad att få flyga ut och göra sig av med sin ballast i snön. De övriga två med flustren mot norr i paviljongen väntar ännu på den lyckliga dagen.
Invintringen på mina nätbottnar med utdragbar skiva är perfekt, visserligen kunde de gamla bottnarna av perforerad plåt också släppa igenom allt kondensvattnet men de nya underlättar betydligt när jag gör nedfallskontrollen.Jag var inställd på att 2004 skulle bli det år då varroakvalstret skulle invadera min bigård men så blev inte fallet. Jag ser inte några kvalster i de vinternedfall som jag just nu har undersökt men jag väntar med en känsla av olust på vad som kan komma under den här sommaren.
Nedfallsvallarnas antal under kakgatorna ger en första rapport om bistyrkan och en efterföljande handpåläggning på täckbrädorna avslöjar om temperaturen har höjts och äggläggningen börjat. Jag brukar göra nästa handpåläggning efter 10 dagar och känner jag då inget varmt område över ramarna är det tid att öppna kupan och söka efter orsaken.Redan dagen därpå den 25 mars var utrensningen i full gång och bina har ingen svårighet att flyga ut med de torra döda bina på nätbottnarna. Nu kom också bina hem med pollen från blomrabatternas och trädgårdens budbärare – vintergäcken och det är säkra tecken på att allt är som det ska.
Om ett par veckor är det dags för vårens verkliga pollenleverantör – sälgen.Årets planerade avelssamhällen
Kupa |
Drottning Ci/Dv |
Linje | Moder | Parning Drönarsam-hälle/drott-ning: Linje: Fadersarv: |
Bedöm- ning Svärm Temp Kakfast Skörd Kalkyngel |
Vingmätning Ci/Dv
Andel mellifera |
11 |
IP0252 1,76/-3,2 |
H-dal IA9212 |
H-dal IA9212 IP0142 |
Insem. Nr 10 IP0143 H-dal IA9212 IP0015 |
54345 |
G-metoden 1,67/-4,6 DAWINO 100% |
13 |
IP0319 1,64/-5,3 |
H-dal IA9212 |
H-dal IA9212 IP0262 |
Insem. Nr 6 IP0202 Fl-fj MB9401 |
54355 |
G-metoden 1,27/-4,3 100% |
Drönar-samhälle G. Frick Nr 1 |
IP0329 |
Fl-fj MB9401 |
Fl-fj MB9401 IP0329 |
Lurö -03 |
55355 |
G-metoden 1,44/-2,7 DAWINO 100% |
Årets uppgift
Jag har enväldigt beslutat att jag i år för första gången efter 40-år med nordiska bin göra jämförelser mellan ett rent nordiskt bisamhälle och ett rent carnicasamhälle. Jag inser naturligtvis mina begränsade för mitt lilla experiment men för min egen skull känner jag nu att jag måste få klarhet i varför så många här i stockholmsområdet väljer carnica och vilka egenskaper det är som gör att carnicabina av somliga (de som inget vet om nordiska bin) anses vara så överlägsna melliferabina. Om det nu är så kanske det kan hjälpa oss i vårt arbete med att få fram ett konkurrenskraftigare nordbi.
Ingvar Pettersson