Fem bigubbar, fem pizzor, fem öl och ett antal spörsmål…Vi träffades häromsistens några nordbiodlare för att dryfta förutsättningarna för sommarens avelsarbete och drottningodling. Mot bakgrund av att Sven och Per blivit ombedda av Nordbis ledning att se över projektets avelsplan var det naturligt att avelsfrågor fanns med på dagordningen. Hur får vi till stånd en fungerande testbiodling och hur organiserar vi årets drottningodling lokalt här i umeåtrakten var annat vi diskuterade.
Avelsstrategi i Västerbotten.
Sven presenterade en avelsplan som går ut på att vi tar fram ett begränsat antal drottningar genom linjeavel med Hästliden som parningsplats. Dessa drottningar odlar vi i begränsad omfattning enbart för testodlare och drottningarna registreras i dataprogrammet Queens. På detta sätt kan vi bedriva spetsavel samtidigt som vi begränsar arbetet i Hästliden till någon enstaka odlingsomgång årligen. Det skulle innebära en väsentlig besparing på reskontot samtidigt som vi hoppas kunna effektivisera själva avelsarbetet. De potentiella linjegrundare som vi kommer att utgå från har sitt ursprung i Bygdeträsk, Läsö, Stavershult och Hjoggböle alternativt Lillvännäs. Det återstår en del kontroller av vingindex innan valet är klart. Drönararvet i Hästliden växlar så att det representerar en av de valda linjerna varje år. För att ha maximal koll på drönarna bör dessa härstamma från en inseminerad mormor. För detta första år är vi därför hänvisade till ett drönararv av annat ursprung nämligen en Hammerdal/Flekkefjord-kombination. Vi hoppas att de fyra tänkta drönarmödrarna vi invintrat klarat sig bra och att samhällena utvecklas väl innan de ska fraktas till Hästliden.
Bruksdrottningar tänker vi populationspara i Djupsjö liksom förra året.
Testodling i egen regi.
Den avelsstrategi vi skissat förutsätter att testbiodlingen fungerar. Som det varit hittills har vi bara fått ut någon enstaka serie varje år och återrapporteringen har ofta fallerat. Det vi tänker försöka med nu är att driva testodling i egen regi. Det betyder 4 – 5 serier per år i nuläget. När drottningarna har testats året efter tillsättningen byter vi dem mot nya drottningar som ska testas året därpå. De värdefullaste drottningarna sparas som avelsdrottningar, de sämsta kasseras och resterande placeras ut hos andra biodlare främst inom renparningsområdena. Här får den slutliga bedömningen av svärmbenägenheten göras. Det är ju bara de mest svärmbenägna som kan sorteras bort under bedömningsåret.
Det här upplägget innebär naturligtvis en del extra jobb med drottningbyten vilket i viss mån borde kompenseras av fördelen att bara ha unga drottningar i bigårdarna. En nackdel kan också vara att tillgången på kasettbin för drottningodlingen begräsas. Vi måste ju ha fungerande samhällen för testverksamheten. Det kan innebära att vi kanske inte kan odla bruksdrottningar i samma omfattning som tidigare. Förhoppningen är dock att vi ska vinna i kvalitet det som förloras i kvantitet.
Hur fördelar vi arbetet?
Det här är ju en del nya ideer och för att vi ska kunna realisera dem har vi diskuterat en viss ansvarsfördelning inom gruppen som f.n består av Sven Carlsson, Tomas Jonsson, Åke Jonsson, Thomas Nihlen och Per Ruth. Var och en av oss tar huvudansvaret för någon av de blivande avelslinjerna och bevakar att linjen upprätthålls. Vidare tänker vi oss att Sven och Per sköter planeringen och genomförandet av linjeaveln och produktionen av testdrottningar. Thomas, Tomas och Åke odlar bruksdrottningar efter kontrollerade avelsdrottningar till försäljning. Vi hoppas också att på sikt få se fler odlare av bruksdrottningar som vill samarbeta med oss för att sprida det nordiska biet i takt med den efterfrågan som råder.