DET SYRISKA BIET – I SYRIEN
Apis mellifera finns i en mängd varianter. Ursprunget till denna art fanns i Asien där alla övriga arter av honungsbin fortfarande har sin naturliga hemvist. För uppskattningsvis 6 miljoner år sedan avskiljde sig det europeiska honungsbiet (Apis Mellifera) från Apis Cerana, och fick en västlig utbredning. För mellan 300.000 år till 1 miljon år sedan delade dessa bin upp sig i tre olika grenar, den afrikanska grenen, medelhavsgrenen och den nordeuropeiska grenen. Varje gren utvecklade en mängd underarter som var och anpassade sig till de lokala förhållandena. En av dessa underarter är det syriska biet, Apis mellifera syriaca, Om detta bi berättar Gilles Fert i American Bee Journal januari 2003.
Syrien, ett land med många ansikten
I Syrien började man odla jorden för omkring 12.000 år sedan i den s.k. "bördiga halvmånen". Numera finns stora områden som producerar citrusfrukter, vindruvor, bomull och solrosfrön, även om större delen av landet, 60 %, måste räknas som öken. Konstbevattningssystemen är ofta imponerande. Syrien är intressant även ur arkeologisk synpunkt då landet är ett urgammalt kulturområde. Flera korsriddarborgar finns, och i staden Ugarit upptäcktes världens äldsta alfabet. I Syrien bor idag omkring 16 miljoner invånare.
Världens äldsta bikupor av lera
Längs floden Eufrat, som rinner upp i de turkiska bergen och genomkorsar landet, uppfanns jordbruket, men det var också här som tekniken att hålla bin i kupor tillverkade av soltorkad lera formad som rör först utvecklades. Fortfarande kan man träffa på denna typ av bikupor. I landets östra delar, ute i öknen, tillverkades kuporna av växtmaterial som sedan täcktes med lera. Numera ersätts denna urgamla typ av kupa ofta med låga, avlånga trälådor som staplas i högar med ibland upp till 50 kupor på en gång. I dessa lådor bygger bina små vaxkakor som sägs bättre kunna stå emot den besvärande värmen. På senare tid har dock langstrohtkupor blivit de vanligaste.
Det syriska biet
Syrien är ett av de numera få lyckiga länder som kan skryta med att ha en ren och livskraftig population av inhemska bin. Detta bi har sin utbredning inte bara i Syrien, utan även i Libanon, Jordanien och norra Irak. Biet, som är gulaktigt, påminner om det italienska ligusticabiet, men är lite mindre och gråare. Dessa bin är mycket fredliga i den östra och södra delen av landet, där ingen inkorsning av främmande raser har skett. Förklaringen till att populationerna är rena är, förutom en mycket god anpassning till de lokala förhållandena, att det syriska biet tål torkan extremt bra. Bin av importerad stam klarar sig nämligen aldrig mer än en säsong.
Endast i de kustnära delarna av landet förekommer korsningsbin med mycket dåligt humör. Korsningarna har kommit till stånd på grund av illegala importer av ligusticabin och carnicabin. De biodlare som importerat de främmande bina har lockats av möjligheterna till större skördar. Detta har olyckligtvis givit till resultat bin, som förutom att de är mycket aggressiva, också måste matas med socker under vintermånaderna. Många syriska biodlare vill, bl.a. av detta skäl återgå till det ursprungliga biet, och istället påbörja ett planerat avelsarbete för att förbättra dess produktivitet. Man menar att man på detta vis kan åstadkomma inhemska bin lika produktiva som de som importerats illegalt, men utan de olämpor som nämnts ovan.
Statliga satsningar
Syrien är ett land där pesticider används mycket sparsamt och landets 365.000 bisamhällen löper därför liten risk att förgiftas. Detta är anmärkningsvärt då bomullsodling är mycket vanligt, och utanför Syrien är bomull en av världens mest besprutade grödor.
Den syriska regeringen stöder aktivt den inhemska biodlingen, bl.a. med femåriga lån för inköp av kupor. Ett antal fabriker har anlagts som tillverkar upp till 10.000 kupor om året. Kostnaden för en kupa är densamma som för 3 kilo honung, och honungen betalas med ett pris på 7 Euro/kilo (bomullshonung och solroshonung). Timjanshonung värderas högre och betingar ett pris på 24 Euro/kilo. Man bedriver även en mycket omfattande utbildningsverksamhet på 20 olika platser runtom i landet, där 300 biodlare om året får lära sig den moderna biodlingstekniken. Målet för myndigheternas politik är att uppnå ett kupantal om 500.000, och att skapa möjligheter för 15.000 nya biodlare i ett land där arbetslöshetssiffrorna ofta uppgår till 30 %. Man har också för avsikt att återplantera tidigare kalhuggna bergsområden med eucalyptus och acacia, två trädarter som båda kan ge ett gott tillskott till biodlingen.
Varroa och andra skadegörare
Syriens biodlare är, liksom de flesta av världens övriga biodlare, bekymrade över varroan. Man använder ättiksyra(!) och bayvarol i kampen mot kvalstret. En ännu besvärligare fiende är de många biätare (fåglar) som attackerar bisamhällena. Dessa attacker är ibland så besvärande att bigården måste flyttas.
I gränstrakterna mot Irak åsamkar schakaler skador på kuporna som kan jämföras med de skador som grävlingar kan åstadkomma i vår del av världen. Däremot har regionens många getingar mycket lite att hämta hos det syriska biet. Det syriska biet är nämligen expert på att försvara sig mot getingar, vilket inte alls gäller för de främmande biraser som importerats till regionen.
Biodling utan gränser
Organisationen "Biodling utan gränser" har varit närvarande i regionen de senaste fem åren. Dessa frivilliga biståndsarbetare har givit av sin tid, och delat med sig av sin kunskap i Libanon, Syrien, Jordanien och även i Marocko. Man har undervisat i grunderna för biodling, men också lärt ut teknikerna för drottningodling och inseminering. Organisationens bärande idé är att utveckla och göra det mesta möjliga av den regionala biodlingen i ett land. Detta sker med respekt för inhemska vanor och traditioner. Man lägger också stor vikt vid att utveckla de lokala biraserna, till exempel det syriska biet, för att på så sätt minska olägenheterna med, och beroendet av, främmande raser.
Vi nordbiodlare känner oss naturligtvis upplivade vid tanken på att sådana organisationer som "Biodling utan gränser" finns. Vi gläder oss verkligen åt de framgångar som våra syriska biodlarkollegor nu skördar, och åt att de har fått ett så fint gensvar hos sin regering. Vi önskar dem all lycka i sitt fortsatta arbete med sitt inhemska bi, det syriska biet.
Översättning och bearbetning av Per Ideström
