NORDBIKONFERENSEN I ÖSTERSUND 13-14 mars 2004

Vart annat år, den andra helgen i mars, har vi vår nordbikonferens. De flesta gångerna har den varit i Östersund, som ligger ganska mitt i vårt avlånga land. Den är en viktig mötesplats för engagerade i vårt projekt. Där försöker vi summera arbetet och resultaten från de närmast gångna två åren, planera och diskutera de kommande två åren, lyssna på intressanta föredrag, prata mycket bin och lite annat och ha det väldigt trevligt tillsammans. Avstånden är stora mellan nordbiodlare i Skåne och Gällivare, så resorna för många blir både jobbiga och kostsamma. Vi har därför bestämt att 2006 träffas vi i Hallsberg, 2008 i Umeå och 2010 är vi tillbaka i Östersund. Man måste vara långsiktig om man arbetar med biavel.

Minnesstund

Redan på fredagskvällen började deltagarna samlas. På lördag morgon var vi 24 st från Linköping och Ulricehamn i söder till Boden i norr. Från Rogaland i Norge i väster till Kakkuri i Åbo län i Finland i öster. Inledningen blev annorlunda men alldeles självklar. Några av oss kom direkt från begravningen av Josef Stark i Uppsala. En tyst minut och minnesord om Josef kändes nödvändigt och rätt. Han har spelat en stor roll för nordbiprojektet och hans medverkan i konferensen har alltid varit självklar. Det känns tomt och overkligt att han inte är med oss längre.

Projektet 14 år
Ingvar A började med att försöka sammanfatta vad som hänt i projektet under dess första 14 år. Det började med inventering för försöka hitta något som skulle kunna bli basen i en livskraftig nordisk bistam i landet. Efter vingindexmätning återstod ett par tiotal samhällen som vi bedömde vara tillräckligt rena för att kunna utgöra linjegrundare. Under 90-talet hittades ytterligare värdefullt material nästan varje år. Förökning och renparning blev nästa steg. Lurö fanns redan och en parningsstation i Västerbotten kom strax igång. Renparningsområden och framför allt nordbireservatet i Jämtland blev viktiga delprojekt. På informationssidan blev NordBi-Aktuellt projektets språkrör från 1992. Broschyren Ett bra bi för Sverige, utställningar, bigårdsträffar och massor av möten har behövts för att föra ut budskapet om det nordiska biet. Det viktigaste av allt är dock hur vi lyckats i avelsarbetet. Ingvar presenterade två linjer, Bön2 och Bygdeträsk, som på en tioårsperiod visar klara framsteg när det gäller temperament, kalkyngelförekomst och renhet.

Västerbotten

Per Ruth berättade om arbetet i Västerbotten. Den första parningsplatsen etablerades på Holmön. Utmärkt läge men svårigheter av praktisk natur gjorde att man bytte till Ultervik norr om Umeå. Här prövade man populationsparning med ca 25 drönargivare. Trots att det var 16 km till carnicasamhällen söder om staden upptäckte man efter några år att man fått in oönskade inslag från parningen. ett Sedan 2 år är Hästliden igång och har fungerat utmärkt. Genom problemen vid Ultervik har avelsbasen smalnat betydligt. De senaste 2 åren har man systematiskt förökat materialet med bra värden men också odlat fram drottningar från samhällen som represeterar ursprungsmasterial so var på vägatt försvinna. Det är Föllinge, Lillvännäs och Hjoggböle. Döttrarna ska sedan mätas och bedömas. Förhoppningsvis ska en del av dessa döttrar kunna användas för framtida avel.

Jämtland

Karl och Hans redovisade situationen i nordbireservatet. På 1970-talet etablerades carnica i Strömsund. Därefter följde en period med mycket hybrider i området. Nordbireservatet ser ut att fungera bra. Inga inkorsningar har konstaterats. Antalet biodlare har minskat något och är nu 37. Det är 4 biodlare som står för huvuddelen av de ca 100 samhällena. Många småbiodlare i reservatet ger sjutton i vad de har för bin och det blir Karl och medhjälpare som får se till att det inte dyker upp hybrider och att dåliga drottningar byts ut. 2003 inhöstades århundradets skörd. Många samhällen gav över 100 kg om det fanns tillräckligt med lådor. Det fanns det ofta inte. Frågan om utvidgning kom upp. Det är säkert inte helt lätt att gå vidare. Den stora utmaningen är naturligtvis Storsjöområdet, som är ett skräckexempel på hybridisering. Att få hela Jämtland som ett nordbireservat är kanske orealistiskt, men det skulle vara en fantastisk vinst både för biodlarna och för bevarandet av det nordiska biet.

Dalsland/Lurö

Att förse Lurö med bra drönarmaterial är en av Dalslandsgruppens viktigaste uppgifter. Bra drönarmaterial är avgörande för avelsframsteg och det är där vi haft de största svårigheterna, vilket kan sägas generellt om alla avelsgrupper. Drönarmaterialet har inte varje år varit tillräckligt bra, men situationen har förbättrats efter hand. De linjer som finns till förfogande är Bön2, Bygdeträsk, Hammerdal, Olasbyn och Sikås. Linjer som är representerade med få samhällen är Solberg, Läsö, Tage3 och Värmdö. På Lurö används normalt en systerserie som drönargivare. I år kommer vi att välja ut de 2 bästa ur 3 linjer vad gäller temperament, kalkyngelfrihet, hög melliferaprocent och om möjligt också sådana som visat svärmtröghet.

Vingindex

Ingvar P redovisade höstens mätningar av 89 samhällen. 43 av dessa låg över 80 % enligt de kriterier vi uppställt. Mätmetoden kallar vi Gustavsbergsmetoden och omfattar mätning av hantelindex, cubitalindex och diskoidalvinkeln. Ett dataprogram sköter uträkningarna. Hela avelsmaterialet blev inte provtaget medan det fanns gråbin. Så fort det är möjligt kommer provtagningar att fortsätta i vår på resterande samhällen.

Norrbotten

I Norrbotten sprider det nordiska biet sig allt mer. En drottningodlingsklubb har bildats och nu planerar man en parningsstation i Brännberg utanför Boden. Möjligt att Hindersön utanför Luleå i framtiden också skulle kunna bli ett renparningsområde och en parningsplats. Kring Brännberg är det bifritt upp till 12 km. Det kan vara i minsta laget så Birger Johansson kommer att antingen försöka få näraliggande samhällen flyttade eller byta drottningar i dem. Varroan har kommit från Finland över Torne älv, men finns ännu i ett mycket begränsat område. Större delen av Norrbotten är nu i zon 3, vilket innebär att det inte går att sända drottningar till Hästliden därifrån. Ett möte planeras för att sprida information om det nordiska biet till fler biodlare.

Finland

Aimo Nurminen berättade om situationen i Finland. Under vintern har en förening för det nordiska biet bildats. Antalet medlemmar är ca 20. Ordförande är Lassi Kauko och sekreterare Aimo. Det nordiska biet var allmänt fram till 60-talet. Därefter har omfattande importer av drottningar skett och hybridiseringen är stor. Det finns små rester av nordiska bin kvar, mer eller mindre uppblandade. Inköpte 10 drottningar från Sverige 2000. Har nu 100 nordiska samhällen. Kan behöva ytterligare material från Sverige framöver.

Biets DNA

Sven Carlsson, som inte bara är drottningodlare och ansvarig för Hästlidens parningsstation utan också mikrobiolog vid Umeå universitet, berättade att nu är biets arvsmassa, genom, helt kartlagt. Vi fick också en liten repetition om DNA. Här några stolpar: Genom = samling av gener som en art använder Gener = delar av DNA som ger protein DNA = strängar av enkla molekyler, nukleotider eller baser. Baserna är av fyra slag och betecknas med bokstäverna TCAG, där T alltid kopplas till A och C till G. Människans genom innehåller nästan 3 miljarder baser. Biets en tiopotens färre. Antalet gener hos människan är ca 30 000 och hos biet 13 000. Antalet genfamiljer är ca 250 både hos människan och biet, vilket tyder på ett gemensamt ursprung någon gång för kanske 3,5 miljarder år sedan.

Årsmöte

Eftermiddagen avslutades med Föreningen NordBis årsmöte. Till ny ordförande valdes Per Ideström. Per Ruth lämnade ordförandeposten men sitter kvar i styrelsen. Ingemar Näsström lämnade styrelsen och in gick i stället Patrik Berg, Lit. Övriga i styrelsen är Ingvar Pettersson, Ingvar Arvidsson och Sven Carlsson. Platsen efter Josef Stark lämnades vakant fram till nästa årsmöte 2006. Under kvällen visade Olaus Vatne från Sandnes i Norge en video från det vackra Rogaland.

Stamboken

Söndagen började med att Karl och Ingvar A presenterade stamboken för 2003. Den finns sist i detta nummer av NordBi-Aktuellt. Håkan Rönnberg redogjorde sedan för diskussionerna med Dol i Tjeckien om att inköpa en databaserad stambok, Queens. Queens är nu beställd och Håkan sköter kontakterna med Dol om de anpassningar till våra behov som ska göras.

SBR:s avelskommitté

Leif Svensson, ordförande i SBRS:s avelskommitté, berättade först lite om sin biodlarbana sedan om hur han blev engagerad inom SBR och om hur avelskommittén arbetar. Har varit biodlare i 25 år. Hamnade först i SBR:s organisationskommitté, därefter i avelskommittén tillsammans med Hans Sahlin och Bert Trybom. En tid med mycket konflikter. Nu består AK av två personer, Leif och Tore Forsman. AK ansvarar för 9 parningsstationer och leder ett samarbete i avelsfrågor med de fyra avelsgrupperna. Att rasgrupperna kan samarbeta ses i många länder som något helt unikt. Det senaste arbetet har varit att ta fram en varroapolicy, där avelsfrågorna har fått en viktig plats. En annan uppgift AK tagit på sig är att bygga upp ett samarbete i avelsfrågor mellan Norden och Baltikum. Viktiga frågor för parningsstationerna är nu att göra nosematester på tilltänkta drönarsamhällen, kontrollera städförmågan och på sikt också notera tecken på varroatolerans.

Ingvar P:s drottningodlingsmetod

Ingvars råd är att läsa litteratur om bin, lyssna på erfarna biodlare men framför allt lyssna på bina. Odlar ca 40 drottningar per år och inseminerar hälften. Har 3 olika avelslinjer bland de 14 samhällena. Förbereder drönarproduktionen genom att 40 dagar före planerad inseminering skära ut ett fönster på 10 x 10 cm mitt i 2 st kakor i de utvalda samhällena. När det är dags att börja drottningodlingen tas drottningen bort i ett starkt samhälle som skall användas för amningen. En ram tas bort. En odlingsram med 20 omlarvade celler sätts ner i tomrummet efter 2 timmar. Efter 4 dagar sätts en ny odlingsram i samhället och när cellerna är täckta flyttas de över till ett kläckskåp. Sven Carlsson har också prövat den här metoden och försäkrar att den fungerar utmärkt. Det är ju en fördel om man inte behöver ta bort allt öppet yngel eller vänta 9 dagar, som är den vanliga rekommendationen.

Östergötland

Håkan Rönnberg bor i Linköping och var tidigt intresserad av frågor kring biologisk mångfald. Han var också tidig med biodling men gjorde ett uppehåll under studietiden. Nu är han igång igen sedan några år. Östergötland är till stora delar ett gulbiområde och för att undvika konflikt har han sina bin i områden med mest hybrider. En liten grupp på 3 biodlare, som vill satsa på nordiska bin, samarbetar och har tillsammans 100 samhällen. Ytterligare ett par har visat intresse att ansluta sig. Två av gruppens medlemmar har gått insemineringskurs. Håkan är den nye hemsidesredaktören och han uppmanade alla att fundera på hur man vill ha hemsidan och höra av sig till honom. Gå in på den nya adressen www.nordbi.org

Rogaland

Olaus Vatne berättade om situationen i Rogaland, ett fylke i sydvästra Norge med Stavanger som huvudort. Den välkände A K Stigen bor i området och introducerade tidigt buckfastbin. Påbud kom att alla skulle ha buckfastbin. Själv höll Olaus fast vid sina bruna nordiska, som var mycket bra, men efterhand blev de alltmer hybridiserade och temperamentet blev oacceptabelt. Skaffade tidigare en del drottningar från Flekkefjordsområdet men på senare år har det materialet också, åtminstone till dels, blivit hybridiserat. Det gick inte heller att köpa drottningar från Osloområdet på grund av varroan. Det var då inget annat att göra än att flytta samhällena ut i skogen. Fick under 2002 kontakt med Ingvar A och beställde kakstycken med ägg. Dessa fungerade inte så bra, troligen beroende på flygtransport. Kom till Dalsland och Lurö i augusti och fick se bin med imponerande bra temperament. Istället för kakstycken beställde de 20 parade drottningar från Per Ruth. Dessa levererades under 2003 och 16 drottningar var i livet vid invintringen.

Birgers höstavläggare

Ju längre norrut i landet desto kortare utvecklingstid. Att göra avläggare som ska hinna växa till sig inför vintern kräver en väl fungerande metod. Bi-Birger har prövat sig fram för att kunna producera så många avläggare som möjligt för att hindra import av samhällen söderifrån. Dessa importer har inneburit att man fått olämpliga bin, som ofta inte överlevt vintern och man har tagit stora risker när det gäller bisjukdomar. Dela ett samhälle tidigt på hösten med en avdelningslucka. Birger använder två LN-lådor på varandra. Varje samhälle har då 10 LN-ramar. Tillsätt en ny drottning på den drottninglösa sidan. Båda drottningarna lägger ägg en tid till och på våren har man två fullgoda samhällen.

Nästa nordbikonferens

De flesta har långa resvägar oavsett var konferensen förläggs. För att gynna dem som bor i andra delar av landet än Jämtland tog vi ett underhandsbeslut, som styrelsen senare får ta ställning till, att nästa konferens, som blir 2006, förläggs till Hallsberg, 2008 förläggs den i Umeå och 2010 är vi tillbaka i Östersund.

Välkomna till nästa nordbikonferens!

Det är alltid mycket givande och trevligt.

IA.