AVELSARBETET I DALSLAND OCH PÅ LURÖ

2005 började dåligt. Ljungdraget 2004 uteblev, samhällena var därför relativt svaga vid invintringen och varroan hade vi då haft i två år. Vinterförlusterna för mig och flera andra blev de största vi upplevt. Det nordiska biet brukar klara vintrarna bra. (Lars Larsson, som är ”pappa” till linjen Bön2, hade en vinterförlust 1947, men sedan under mer än 50 år förlorade han inte ett enda samhälle). Dessutom var en del överlevare i våras kraftigt försvagade. Säkert spelade virus i varroans spår en viktig roll här. Efter sammanslagningar var antalet samhällen reducerade med mer än en fjärdedel. Inte nog med detta så upptäckte jag yngelröta i två av de samhällen som var avsedda att vara drönarsamhällen på Lurö.

Kaotiskt

Just då, i början av juni, var allt ställt på huvudet. Skulle det överhuvudtaget bli någon verksamhet på Lurö? Efter noggrann genomgång av alla bigårdar och alla samhällen såg jag att det fortfarande fanns möjligheter att bedriva drottningodling och andra drönarsamhällen ställde Arne Andersson i Sillerud upp med. Drottningodlingen kunde inte bli så omfattande för min del, men västerbottengruppen lovade att ställa upp och leverera bl a några av de testserier som jag hade beställning på.

Situationen på Lurö blev dock inte tillräckligt bra. Drönarsamhällena var inte kalkyngelfria och draget på Lurö var så uselt att ett av samhällena hann att slänga ut drönarna i juli innan vi hann att stödutfodra. 42 drottningar kom ut och 37 blev äggläggande innan jag blåste av verksamheten för året. Istället parade jag ca 70 drottningar på Jean Bergs parningsplats utanför Sunne.

Sjuka samhällen är åtgärdade och samtliga samhällen i alla bigårdar är invintrade på kakmellanväggar. När våren kommer ska förhoppningsvis alla samhällen vara friska och vi ska kunna satsa på ett år med full verksamhet på Lurö.

Bra honungsår – trots allt!

2005 blev på många sätt ett konstigt år. Lång kall vår och försommar. Samhällena fick foderramar som tillskott in i juni. Bistyrkan var måttlig. Ingen enda värmeperiod uppträdde som satte fart. Så plötsligt i mitten av juni kommer sommaren och hallonen som tvekat länge börjar blomma. I tre veckor pågick ett mycket bra hallondrag och sedan följde vitklöverdrag i ett par av mina bigårdar. I våras såg ljungen bedrövlig ut. Men den växte till sig och fick en skvätt regn då och då just när det behövdes. Det blev ett mycket bra ljungdrag också, fast inte så långt. Honungen i mina hyllor är dels mycket ljus sommarhonung och dels medelmörk blandning av en del sommarhonung och ljunghonung. Det blev ingen rekordskörd här i

norra Dalsland, men tre gånger så mycket som i fjol – trots förlust av samhällen.

Samtliga luröparade drottningar har ett mycket gott temperament. Slöjan har legat bak i bilen tills de sista åtgärderna när temperaturen var nere kring tio. Samhällena var starka vid invintringen och kvalsternedfallet litet (där jag räknat). Ungefär hälften har behandlats med oxalsyra och hälften med kalk. Ska bli intressant att se hur de mår till våren.

Ingvar Arvidsson